Dagens Medicin 48/04
Moderat nej till Protos tyder på förvirring

Att det socialistiska blocket med ”naturbarnen” från miljöpartiet i släptåg, känner sig mer ideologiskt hemma i 70 – talets atmosfär. är åtminstone konsekvent. Att Husmark Pehrsson gör det som sjukvårdspolitisk talesman frö moderaterna , tyder på en politisk förvirring, skriver Ulf Brettstam, Eksjö.

De som låtit sig bländas av Eva Fernvalls och hennes fackliga vapendragares verbala debattkrumbukter om sjukvården den senaste tiden, borde läsa Christina Husmark Pehrssons kommentarer och påståenden avseende Protos, på sidan 1 i bilagan På Jobbet Nr 47.

Protos är förslaget till ett nationellt reglerat familjeläkarsystem som syftar till att varje medborgare ska garanteras en namngiven familjeläkare.

Att den svenske medborgaren ska garanteras tillgång till högsta medicinska kompetens i sjukvården för sina medicinska behov, är ett flammande rött skynke för Fernvall och andra fackliga företrädare för sköterskorna, Husmark Pehrsson tillsammans med vissa politiker på vänsterkanten (v,s,mp) samt enstaka högljudda, militanta sköterskeröster i debattbruset.

Husmark Pehrsson säger i den aktuella artikeln att: ”Protos är alldeles för läkarfixerat. Det bygger på ett gammalt 90-talstänkande,som utgick från en läkarledd organisation där man fokuserade på diagnosen”. Husmark Pehrsson efterlyser ett ”modernare” tänkande där man sätter patienten i fokus,”tänker”(?) i team och använder sig av alla kompetenserna i primärvården.

Husmark Pehrssons ”moderna tänkande” ger mig obehagliga associationer till 70-talets ”flumpsykiatri” med den antipsykiatriska atmosfär som då rådde. Den allmänna tidsandan uttrycktes signifikativt i pockettidningen R (R för revolution) , som hävdade att våra schizofrena patienter var de som var de egentligt friska då deras tillstånd förklarades av en sund reaktion på ett sjukt samhälle och att de som klarade att leva i samhället var avtrubbade, hjärntvättade slavarbetare under kapitalet. Alla skulle vi delta i sensitivitetsgrupper och tafsa på varandra, patienterna fick sina diagnoser genom demokratiskt röstförfarande där allas röst vägde lika tungt i god demokratisk ordning. Ett ideologiskt korrekt diagnosförfarande hade företräde framför diagnosen i sig!

Nu strids det åter om makten i vården. Återigen används patienten som slagträ i den offentliga debatten. Konsekvenserna för patienterna blev fatala på 70-talet, för många t.o.m. letala, se bland annat utvärderingarna av den s.k. psykiatrireformen. Se hur man i det ”godas” namn (ideologins) och säkert till dels med uppriktigt goda motiv, men utan fackkunskap och rationell analys, oavsiktligt kan reducera vårdköerna (antalet patienter)!

Jag vill därför fråga Christina Husmark Pehrsson och hennes medkombattanter om det inte är att sätta just patienten i fokus när vi koncentrerar oss på de medicinska /psykologiska och sociala behoven i diagnostiken?

Vad menar Du och dina medkombattanter egentligen, när ni påstår att en prioritering av patientens medicinska diagnos strider mot den självklara grundläggande respekt vi måste ha inom vården för varandras specifika kompetenser?

Du och Dina meningsfränder arbetar hårt och målmedvetet för en marginalisering av läkarkompetensen till en ”gäst / konsult” i vårdens, helst sjuksköterskeledda vardag, och vill med kraft reducera läkarkompetensen, den kompetens som enligt gällande lagstiftning äger diagnosfrågan, till en röst jämställd vilken annan ”yrkesröst” som helst i diagnosarbetet. Era ambitioner i denna fråga är inget mindre än ett kunskapsfientligt bakåtsträvande med uppenbara fackpolitiska och ideologiska underströmmar. Ert fagra tal om ”patientfokus” är intet mer än lösa skott i den verbala ammunition ni laddat era bössor med. Vådan av att ifrågasätta sjuksysters arbetsmetoder och sammanhängande nya identitet som ”omvårdnadsexpert” fick Socialstyrelsens nytillträdde generaldirektör känna på när han ville rensa ut den ineffektiva dubbel, trippel och quadrippeldokumentationen, inte minst systrarna ägnar sig åt. Reaktionen på hans, för myndigheten, paradigmskifteslovande uttalande, blev våldsam från sköterskehåll. Så våldsam att Kjell Asplund fortfarande hukar i buskarna!

Vem ska värna om patienters rätt till korrekt diagnos, den diagnos som borde avgöra behandling och vårdens innehåll? Vem skall värna om patientens rätt till kontinuitet och trygghet i den medicinska behandlingen? Vilka är det som ständigt gapar om revirstrider? Kan det vara de som tänker i revir?

Att det socialistiska blocket med ”naturbarnen” från miljöpartiet i släptåg, känner sig mer ideologiskt hemma i 70-talets atmosfär, är åtminstone konsekvent. Att Husmark Pehrsson som sjuksköterska gör gemensam sak är inte heller konstigt, men att hon gör det som sjukvårdspolitisk talesman för moderaterna, tyder på en politisk förvirring med allvarliga frågetecken kring integritet och objektivitet. Med sin nuvarande profil torde hon få svårt att delta i en vettig utformning av framtidens sjukvård efter ett regeringsskifte 2006.

Då högt uppsatta fackrepresentanter från sköterskefacket tidigare erbjudit mig ”hjälp” att förklara vad jag egentligen vill ha sagt med mina tidigare debattinlägg , vill jag här, vänligt men bestämt, avböja fortsatt tolkstöd.

Ulf Brettstam

Bitr. Chöl. Psyk.klin. Eksjö