Socialstyrelsens teorier blir komplex verklighet
SmT 000217

Jag tycker det är viktigt att kunna föra en öppen dialog om frågor som berör allmänheten och läser därför med stor tacksamhet Rehnqvists replik 11 februari på mina synpunkter i tidningen de 7 februari.

Nej bästa överdirektör Rehnqvist, jag ogillar alls inte Socialstyrelsen, SoS, bara för att jag tillåter mig ha synpunkter på hur SoS utför sitt uppdrag! Jag har tidigare (Läkartidningen,nr 35, 1998) också ifrågasatt SoS tolkning av tvångslagstiftningen, LPT, Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, då SoS tolkning kan medföra direkt livsfara för patienter. Det är därför smärtsamt för mig att läsa regeringens proposition om ny tvångslag där detta problem ej beaktats.

Den ökande politiseringen är mycket oroande. Utan att kunna leda i bevis vill jag ändå påstå att utredningar från SoS verkar ha alltmer av på förhand bestämt resultat från regeringsmakten över sig. Uteliggarutredningen, förskrivningsrätt för sjuksköterskor, begränsad förskrivningsrätt för läkare för att ge några aktuella exempel. Det är som om regeringen försöker ”smyga” på befolkningen ett legaliserat stöd för fortsatt nedmontering av sjukvården, samtidigt som det är en kanske nödvändig anpassning till kommande år av läkarbrist inom så gott som alla specialiteter. Man bör åtminstone i god demokratisk ordning öppet diskutera samhälleliga problemlösningar från statsmakten.

Jag är särskilt tacksam över hur tydligt Rehnqvist i sin replik ger exempel på på min grundläggande kritik om bristande verklighetsförankring. Det kan synas som ”en klar förenkling av administrationen” med en journal för varje patient. En journal som följer patienten genom sjukvården, från ortopeden, till röntgen, till distriktsläkare och sköterska, till kirurg, invärtesmedicinare, ja kanske till och med psykolog och psykiater kan få äran att ta del av denna efterhand digra lunta.

Säg mig – ska patienten bära journalen under armen? Ska den skickas i posten? Kanske tänker sig SoS att alla huvudmän och sjukvårdsenhetter i landet ska vara kopplade till ett relationsbaserat databassystem? Pappersjournal kommer likväl krävas av säkerhetsskäl. Hur blir det med den praktiska överskådligheten och journalens värde som arbetsinstrument? Vilken yrkeskategori ska ha tidsmässigt företräde till journalen för sin dokumentation – syster? Alla ska väl ha en egen terminal – hur många skrivare ska vi ha -utrymmet och pengarna är begränsade. Blir det några viktiga tidsvinster med den ”förenklade administrationen”?

Det är just ordentliga konsekvensanalyser av teorins steg över i tillämpad praktik jag saknar hos SoS:s idesprutande tjänstemän. Beslutet att i stort sett över en natt förbjuda andra än sjuksköterska att överlämna ordinerade läkemedel till patienter skapade stora praktiska problem då det inte vid tillfället fanns tillräckligt många systrar för detta, vilket gett en betydligt ökad arbetsbörda för syster!
Alla erfarna undersköterskor och skötare som i många år haft formell och reell kompetens blev samtidigt överkörda och odugligförklarade. IT är bra och blir bättre men än har den inte sparat någon tid för vårdpersonal.

Vad kvalitet beträffar måste man fråga sig vad är kvalitet, hur mäter vi den? Befintliga instrument som SIQ och QUL, mäter i vart fall inte kvalitet sett från patientperspektivet. Mår patienten bra av vårdpprocessen? En viktig fråga för patienten och för oss som ger vård. Vårdgivare ska göra kvalitetsmätningar av sin egen verksamhet – utvärdera sig själva, liksom SoS fick i uppdrag av regeringen att göra när det gäller onödiga administrativa rutiner i sjukvården. Det subjektiva perspektivet med sådan metodik kan inte negligeras!

När sedan Rehnqvist hävdar att den totala dödligheten gått ner efter mammografins införande stöder hon sig på SoS egna studier som antingen inte är publicerade än eller starkt ifrågasatts för sin bristande vetenskapliga kvalitet vilket enligt kritikerna omöjliggör säkra slutsatser.

Vad snuset och varningsetiketterna beräffar vill jag att Rehnqvist talar om var i EU-lagstiftningen man finner stöd för felaktig märkning, här måste jag erkänna mina bristande kunskaper och ser fram emot min tillrättavisning.

Medanalysaffären avslutningsvis, så tror jag att man kommer föröka driva ärendet till regeringsrätten och i händelse av bakslag där för SoS väntar troligen skadeståndskrav i månghundramiljonerkronorsklassen.

Apropå regeringsrätten är det regeringen som utan insyn tillämpar ett så kallat kallelseförfarnde vid utnämningar med beslut utan formella ansökningar eller anmälningar. 14 av de 17 regeringsråden har ett förflutet i regeringskansliet. Professorn i europarätt vid Stockholms universitet, Ulf Bernitz, har kritiserat det snäva rekryteringsförfarandet och att de högre domarposterna används som morot för att få folk att slita i regeringskansliet.

Kritiken delas av tidigare ordförande i Advokatsamfundet, Claes Beijer. I de flesta länder försöker man frikoppla den dömande makten från den politiska, i Sverige jämställs domstolarna med den politiska maktens mynndigheter. Med tanke på ett hotande skadestånd på flera hundra miljoner kronor för det alltmer politiserade SoS. är i alla fall jag klart orolig för politiska påtryckningar om regeringsrätten skulle avgöra Medanalysaffären!

Ulf Brettstam
överläkare, Eksjö
SmT 17 feb 2000