I Dagens Medicin uttalar sig verkliga sjukvårdsproffs. Jag har personlig erfarenhet av Ulla Leissner som sjukvårdsdirektör i Lunds sjukvårdsdistrkt och jag uppfattar henne som en utomordentligt kompetent person, en exemplarisk chef på alla sätt och som borde vara stilbildare för chefsutbildare.

Dagens Medicin 990420

De medicinska möjligheterna överstiger vida de ekonomiska

De många problem vi ser i sjukvården idag är symtom på det grundläggande problemet: att de medicinska möjligheterna vida överstiger de ekonomiska förutsättningarna. Det skriver ULLA LEISSNER, tidigare sjukhusdirektör för Östra sjukhuset i Göteborg och Universitetssjukhuset i Lund, och PER OLOF RANMAN, tidigare sjukhusdirektör för Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och sjukvårdsdirektör i Göteborg. De ger här fem konkreta råd till dagens sjukvårdspolitiker.

Vi som skriver detta inlägg i sjukvårdsdebatten har vardera mer än 20 års erfarenhet av sjukvårdsadministrativt arbete på ledningsnivå. Vi anser oss kunna bedöma att den svenska sjukvårdsorganisationen nu är i stort behov av omvårdnad och rehabilitering efter att ha blivit utsatt för alla dessa organisatoriska och systemmässiga nycker som inte haft någon annan grund än att de varit på modet.

Sjukvården har under hela efterkrigstiden varit utsatt för ideliga pendelrörelser, kast mellan olika ideologier, olika ekonomiska styrmodeller, planekonomi och försök till marknadsekonomi. Monopol och konkurrens samtidigt. Toppstyrning och decentralisering utan givna spelregler. Stordrift, småskalighet, sektorisering, parsjukhus, sammanslagningar, integration öppen/sluten vård och separation öppen/sluten vård.

Vi är oroliga för sjukvårdens framtid. Idag ser vi nedläggningar, panikreduceringar, långa vårdköer och väntetider, trött, pressad och uppgiven personal, ointresse för vårdutbildningar bland ungdomar, ekonomiska överskridande och så vidare. Fackliga organisationer som hissar varningsflagg, påtalar vantrivsel och arbetsmiljöproblem, klinikchefer som stiger av och sjukhusdirektörer som förbrukas. Och maktlösa patienter som drabbas av inställda operationer och förlängda väntetider.

Vi har en rad allvarliga förtroendekriser på gång och under uppsegling. Allmänheten , vi vanliga människor, håller på att tappa förtroendet för sjukvården och för politikerna. Personalen håller på att tappa förtroendet för sjukvårdsledning och politisk ledning. Och det förefaller som om politikerna har tappat förtroendet både för den medicinska professionen och den verkställande ledningen, sjukvårdsdirektörerna.

Det är mer som vi tappar. Vi förlorar kunskap, personal och yrkesintresse. Sjukvården har ”gjort sig av med” vikarier och visstidsanställda i sådan grad att medelåldern blivit oroväckande hög bland dem som är kvar. Lägg därtill ointresset för utbildning inom vårdyrkena så har vi ett praktfullt problem om ett antal år. Bland det allvarligaste vi noterar är den hopplöshet och uppgivenhet som finns både bland vårdpersonal och läkare. Påtvingade strukturförändringar slår sönder fungerande arbetsteam, omintetgör vi-känsla och identitet, fördärvar rådande företagskultur och skapar en känsla av utanförskap.

Alla dessa problem är symtom på det verkliga grundläggande problemet: De medicinska möjligheterna är och blir större än de ekonomiska möjlgheterna via skattemedel. Det går helt enkelt inte att tillgodose alla krav och behov av sjukvård med de pengar som via skattemedel har anslagits för sjukvård.

Den medicinska utvecklingen går framåt och ger successivt nya diagnostiska och terapeutiska möjligheter. Indikationerna vidgas, det vill säga allt fler sjukdomstillstånde kan behandlas med framgång och i högre åldrar. Dessutom ökar antalet innevånre som är 80 år och äldre med 40 procent de närmaste åren, en högkonsumerande grupp som behöver akutvård, långvård och omvårdnad.

På arenan agerar fyra huvudrollsinnehavare – politikerna, den medicinska professionen, de administrativa ledarna (verksamhetschefer-sjukvårdsdirektörer) och patienterna. Målinriktningen måste vara att rollerna är definierade, att dessa fyra förstår varandras roller och agerande och att de samarbetar och respekterar varandra och varandras kompetens. Sunt förnuft och ödmjukhet är också användbara hjälpmedel. Vi vill ge politikerna följande råd:

Acceptera den ”olösliga ekvationen”, det vill säga att de medicinska möjligheterna är och blir större än de ekonomiska möjligheterna inom den offentliga finansieringen. Satsa på utvärderingar av nya och gamla medicinska metoder. SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har visat vägen.

Gå tillbaka till den ursprungliga politikerrollen, valda ombud som företräder oss vanliga människor. Forma en bra och patientnära organisation för huvuduppgiften! ”Beställare” av sjukvård har blivit ett fult ord. Kalla det patientförerädare istället! Det öppnar flera organisatoriska möjligheter.

Lämna produktionsledningen! Ett företag fungerar inte optimalt med en styrelse som har inbyggd oenighet och dessutom av mandatperiodens längd oförmåga till långsiktig planering.Sätt till professionella styrelser.

Ge sjukvårdens produktion en självständig ställning. Vårdcentraler, gruppmottagningar, sjukhus etcetera kan drivas i bolagsform eller annan tydligt självständig organisation med professionell ledning. Låt andra driftsformer än den offentligt ägda visa vad den duger till. Skapa frihet under ansvar och bygg upp förtroende.

Ta bort gränserna mellan öppen och sluten vård, primärvård och sjukhus. det finns ingen sjukdom som rättar sig efter någon sådan organisatorisk uppdelning.

Kommer man så här långt har man inte löst grundproblemet men man har troligen skapat en betydligt bättre situation för samtliga huvudrollsinnehavare. Förmodligen har man också i någon mån dämpat utvecklingen mot ökande ekonomiskt underskott. Grundproblemet måste hanteras i särskild ordning. Denna hantering hör till den viktigaste politiska uppgiften, enligt vår mening.

Internt debatteras sjukvården vid konferenser av olika slag. Det senaste halvåret har vi också kunnat läsa enstaka insiktsfulla inlägg i tidningar och facktidskrifter.. Men i övrigt är det förvånansvärt tyst. Vi skulle önska att våra kolleger sjukvårdsdirektörer i landet kom till tals men vi är väl medvetna om att så inte sker utanför slutna rum – de skulle i så fall omedelbart få sälla sig till skaran förbrukningsartiklar.

Svensk sjukvård har varit en internationell förebild, och är det förhoppningsvis till delar fortfarande. Låt inte politisk vanmakt och högfakturerande konsultföretag spoliera resten!